Nu har jag funderat en massa under den senaste tiden,
och kommit fram till en massa saker:
Tiden förändras-och vi förändras med den.
Ja, ni förändras, och jag förändrar, altså dras vi bara mot olika håll,
vilket jag inte ens orkar tänka på mera, varför skall jag bry mig då
alla andra skiter i det, eller hur? :)
och Livet- vad är meningen?
vi sitter i skolan och lär oss för att få ett jobb i framtiden som vi skall klara oss med,
vi super bort våra pengar och måste skaffa ett jobb snabbt som möjligt, kanske gifter oss och skaffar barn, och där sitter vi sen fast som mammor när dom kommer in i åldern då dom bara fräser och är uppkäftiga, sen har livet redan slutat och vi bara jobbar lagar mat städar och allt sånt tråkigt, sen e barna gamla å flyttar å vi sitter ensamma i huse å int gör någå mera, vi går i pension å ungana skaffar barn å vi får barnbarn som kommer och besöker en ofta när dom är yngre  men sen bara mer och mer sällan ju äldre dom blir, sen sitter man där igen och stickar och ser på bingo och diskar och städar och gör mat. Have fun! Jag tycker iallafall att det är ganska onödigt det här? Visst jag har inget emot livet, jag kan leva det. Men finns det nu faktist ingen mening med varför vi är här, så förstår jag inte varför.
och sommaren- jag saknar den faktist, men bara inte allt. jag har kommit underfund med att jag hade bland mitt livs roligaste dagar denna sommar. och det är de dagarna jag minns bäst. Dagarna jag var hemma och det var besök från Åland i Pargas, jag minns så väl hur jävla roligt det var på malmen den gången när vi körde "liite" olagligt! Och Åland! Det är verkligen dagar jag skulle kunna ta om. Jag var lycklig..!

Och vissa personers onödiga komentarer, bryr ni er  inte så bryr ni er inte, varför lixom upprepa det så jävla många gånger "jag orkar int bry mig om dina juttun" jaha, nå gör de nt då, vänta er då heller inte att jag skall bry mig om era. Men tyvärr är det just det ni gör. Men jag tänker inte hålla på med det mera, vara den där som ingen orkar höra på ens juttun fö de finns så mkt, förlåt mig då för att det nu råkar hända ganska så mkt, förlåt för att jag inte är så lätt om ni. (men egentligen,handlar det om andra saker tror jag att jag har mycket lättare att låta det vara än ni.)
Och jag har tänkt en massa på känslor också, och vet inte alls vad jag känner mer. Det är dig jag saknar så otroligt och tänker på varje da lite för mycket. Men det när du sa att det inte skulle funka, och när allt bara har blivit så otroligt konstigt nu så gör allt detta mig bara väldigt förvirrad. Jag vet att det skulle vara svårt att få det att funka, du bor ändå där och jag här, men på nåt konstigt sätt är det ändå nåt som drar mig till att jag vill försöka för allt annat. Konstigt är det, väldigt konstigt, om man tänker på allt som varit förr. Men nu vet jag inte, det är nånting som bara får mig att fortsätta dras till dig.
jaja jag har en massa annat jag har funderat på, men just nu kan jag inte skriva. ha de bra!