& vart världen än tar oss, hoppas jag du finns här.

Hejhej, sitter i Brobacka:) Inatt har vi lagat kycklingwock och jag har bakat mina första bullor! (hehe ja dom blev  goda, men inte tänker jag börja baka eller laga mat för det, inte min grej ^^) Iallafall så sitter jag nu i Moas säng och vi lannar heeelt fiiitiiiti. nåneej men väntar väl på att Mikael ska komma hit eftersom han for ut med Henkka en sväng och till butiken för att köpa mat :) & om en halv vecka börjar skolan, underbart bara värre -.- Och mina föräldrar far och segla på torsda, ingen aning om hur länge dom blir menmen.. Iallafall så borde man väl dra lite i helgen eftersom man ändå har varit så  gått som nykter hela sommaren.
Menmen förtillfället är jag på väldigt inte bra humör, fråga inte varför eftersom jag inte kan ge er nåt svar på den frågan men har lust att bara somna om och inte vakna pånytt denna dag eftersom den är dålig, det vet jag ren och då har jag inte varit vaken länge. Och alla är besatta av broiler nu för tiden om ni ville veta det också, världen går ut på det just nu. Så mycket att det kommer ut ur örona på dem.
Jag saknar förrästen pirrkkapartyt. Fan vad roligt man hade då, och oj vad man inte ens hann tänka. & så har jag kommit på att jag måste lära mig att lita på mänskor igen, annars kommer jag inte kunna ta mig frammåt här i världen.
Och jag är hungrig, eller jag vet inte om jag är.. Men orkar inte stiga upp och laga bröd åt mig men är väl lite så att man måste snart. Och vet ni vad? Det åskade lite så förbannafan igår. Och jag har inget intressant att säga. Jag vet inte ens vad jag vill. Jo, jag vill bort härifrån igen, tillika som jag inte vill lämna nånting efter mig. Och snart kommer vintern och man är rädd att man faller ner i samma grop, hamnar i samma cirkel som förra året igen. Nää slut angsta nu. Men när man e på dålit humör så har man int lust ti annat. Särskilt int när tårarna ha vila komma ikapp nu dom senaste dagarna å man försöker göra allt för att hålla dom inne tills man är ensam igen. Där sa jag ren för mycket och nu tänker ni "patetiska lilla flicka", synd för världen är lika patetisk som jag.

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0