Kom just hem, har varit på jobb, i bläsnes och i centris och sett på allas glada ansikten. Själv kan jag inte annat än säga att jag känner en jävla klump i halsen och vet inte vart jag skall ta vägen, blir nog en sömnlös natt och ett oaktivt arbete på jobbet imorgon har jag på känn.. För tillfället skulle jag vela dricka upp mitt liv tills allting svartnar, och röka tills jag spyr. Men jag har slutat med sånt nu, jag får inte dricka upp mina bekymmer, som sagt vill inte hamna så långt ner i hålet som jag kände mig i vintras, det fick vara nog då. Men för tillfället känns det som om ljuset jag fått tillbaka i mitt liv håller på att slockna, och jag vet inte vad jag skall ta mig till om det händer. Jag är patetiskt, men just nu.. Bryr jag mig inte ett skit i om jag är det.. Mitt liv hade tagit världens bästa vändning efter att jag hade kännt mig som sämst, hade inte kunnat bli bättre, orkar inte försöka kämpa mig upp igen.. (kan fortfarande höra en underbar röst säga "jag tänker aldrig släppa dig")